Världens största och mest berömda rådiamant upptäcktes i januari 1905 i Premiergruvan, nära Pretoria i dåvarande Transvaal. Diamanten vägde omkring 680 gram och var 100 x 64 x 127 mm. Den skrapades fram ur berget med hjälp av en pennkniv och fraktades sedan tillsammans med gruvans andra diamanter ca 80 km i muldragen vagn till gruvföretagets huvudkontor i Johannesburg. Diamanten uppkallades efter företagets ordförande, Thomas Cullinan, en före detta murare som hade gjort en förmögenhet i byggbranschen och köpt diamantgruvan några år tidigare.

Cullinan var dock inte odelat lycklig över att äga diamanten som oslipad vägde 3106 carat och teoretiskt var tre gånger så värdefull som världens ditintills största rådiamant, Excelsior (995,2 ct.). Denna diamant upptäcktes också i Sydafrika, 1893 men hade varit mycket svår att sälja oslipad på grund av de stora risker det innebär att slipa en så stor diamant. Även Cullinan hade svårt att sälja sin diamant men till slut köptes den av regeringen i Transvaal för 150 000 pund. Regeringen i sin tur gav bort den i födelsedagspresent till den engelske kungen Edvard VII på dennes 66-års dag den 9 november 1907. Diamanten fungerade då som ett politiskt budskap om försoning efter Boerkriget och bekräftesle på Transvaals roll som brittisk kronkoloni.

Kung Edvard anlitade de holländska bröderna Asscher att undersöka och slipa diamanten. Diamanten hade en inneslutning, en svart fläck, som gjorde det omöjligt att slipa diamanten i ett stycke, i övrigt var den av mycket hög kvalitet med högsta klarhetsgrad. På eftermiddagen den 10 februari 1908 klöv man diamanten under stort uppbåd av representanter för kungahuset och den samlade pressen.

Av diamanten blev det till slut sju större slipade stenar och 98 små brilliantslipade stenar. Den största av de färdiga stenarna med en vikt av 530,2 carat, den päronformade sk. "Afrikas stora stjärna" (Cullinan I) sattes i den brittiska imperiespiran. Den näst största stenen på 317,4 carat sattes i den brittiska imperiekronan. Cullinan IV, 63,60ct. fick pryda drottningmodern Elizabeths krona, men den kan också tas ur kronan och bäras som brosch.

De övriga mindre diamanterna skänktes till Edvards sonhustru drottning Mary och två av juvelerna finns i hennes krona medan resten blev släktklenoder hos den kungliga familjen och lär ha kallats "Grannys Chips" (Farmors flis) av hennes barnbarn Elisabeth II. Imperiekronan och spiran, liksom drottningmoderns krona, finns att se bland de brittiska kronjuvelerna på Towern i London.